lördag 31 december 2011

Happy New Year - 32 år senare

Jag kommer ihåg hur jag i början av 80-talet låg och lyssnade på Abba på plasttaket till lekstugan på internatskolan jag gick på. Det var skivan Super Trouper som gällde och jag hade burit ut högtalarna på taket och låg där och lyssnade - det var tider det...

Det fanns många bra låtar på skivan (eller rättare sagt kassettbandet som jag spelat in skivan på) och B-sidan inleddes med Happy New Year. Här är texten på refrängen:
Happy new year, happy new year
may we all have a vision now and then
of a world where every neighbour is a friend.
Happy new year, happy new year
may we all have our hopes our will to try
if we don’t we might as well lay down and die,
you and I.
Det har gått 32 år sedan de önskade gott nytt år med sången men texten känns fortfarande lika aktuell. Tyvärr har deras önskan om en värld där alla grannar är vänner fortfarande inte infriats...

Jag vill önska er alla ett gott nytt år och hoppas att vi tillsammans ska kunna hålla fast vid hoppet om en bättre värld. Kom ihåg att vi alla har har en oändlig potential inom oss att sprida det goda runt omkring oss.


Gott nytt år till alla mina läsare över hela världen  :)


Här är en länk till en video från tiden då det begav sig :)

onsdag 28 december 2011

Ingen av oss lever själv

Vid ett tillfälle i höstas kom jag på mig själv med att bli väldigt ledsen i samband med att några vänner åkte hem efter att ha hälsat på hos oss. Det är i och för sig inget konstigt med det men jag blev förvånad över att jag reagerade så starkt och blev så ledsen och nedstämd. Jag tog en ordentlig promenad i skogen för att gråta lite och försöka komma fram till vad det berodde på.

Efter ett tags funderande kom jag fram till att det nog berodde på att jag för mig själv vågat erkänna att personerna i fråga betydde väldigt mycket för mig. Det är först när vi vågar erkänna att vi älskar någon som den människan blir riktigt betydelsefull för oss. Nackdelen med att göra det är att det blir jobbigare att skiljas...

En grupp som har betytt mycket för mig är Salt. Tyvärr finns den inte längre men musiken och texterna lever vidare. På skivan Innan finns en låt med titeln Ingen av oss som har följt mig under många år. Här är en textrad från refrängen, eller rättare sagt hela refrängen;
Ingen av oss lever själv, vi bärs av alla de som vi har vågat älska och hoppas på.
Den här textraden har jag citerat i alla möjliga sammanhang men det är först på sistone som jag har insett att det handlar om de vi älskar och inte i första hand de som älskar oss...

Det krävs mod och engagemang för att älska någon och ofta kan det vara enklare att låta bli. Men om vi vill att människor ska betyda något för oss så måste vi våga. Det bästa för oss människor är att leva i nära gemenskap med andra människor, eller som John Donne skrev redan på 1600-talet; No Man is an Island.

När jag gick där i skogen och funderade bestämde jag mig för att hädanefter i större utsträckning låta människor betyda mycket för mig genom att våga älska och hoppas på dem. Jag hoppas att jag lyckas...

tisdag 27 december 2011

Bandu

Någon som tycker om att bygga med klossar? Eller rättare sagt - finns det någon som inte tycker om att bygga med klossar??

Just nu sitter min fru och spelar Bandu med sina fyra bröder och en svägerska, alla 30+ varav tre civilingenjörer inom byggbranchen :), och de har verkligen roligt (jag skulle egentligen vilja lägga upp en filmsnutt som visar när de spelar...)

Det här är ett väldigt roligt spel för alla åldrar, det ända som krävs förutom spelet är ett tämligen kraftigt bord som underlag. Sedan gäller det att bygga torn, antingen med eller mot varandra. Det finns flera olika sätt att spela på och man får ju naturligtvis gärna komplettera med egna regler.


En fördel med det här spelet är att det även är väldigt roligt och spännande att titta på när de andra bygger.

Ett stort tack till Christopher och Sakyibea för spelet...

måndag 26 december 2011

Frälsarkransen V

Nu har vi kommit till Jagpärlan. Det är den pärlemorskimrande lilla pärlan. Den är placerad bredvid Gudspärlan  för att påminna om att vi är skapade till Guds avbild.

Om vi tänker oss att det finns någon sorts Gud så är vår föreställning eller bild av den guden naturligtvis viktig. På samma sätt är det avgörande för oss hur vi uppfattar oss själva. Vår självbild avgör hur vi ser på oss själva och naturligtvis påverkar den även hur vi ser på andra människor.

Precis som ett sandkorn bär möjlighet att bli en pärla ryms inom varje människa oanade möjligheter.

Som vanligt är det upp till var och en att tänka, fundera eller säga något även till den här pärlan. Jag brukar säga eller tänka;
Guds rike är dolt invärtes i mig.
Gud, hjälp mig se mig själv - med dina ögon.
För mig är Guds rike ett väldigt positivt laddat begrepp. Det handlar om att allt det positiva som jag förknippar med Gud breder ut sig och tar plats; kärlek, glädje, tålamod, vänlighet, godhet, ödmjukhet och så vidare. Det känns bra att tänka sig att möjligheten att sprida allt det här finns dold inom mig. Det finns en oändlig potential i varje människa att sprida det goda runt omkring sig.

Vi (eller i alla fall jag) tänker ofta för smått om oss själva och ser ner på oss själva. När jag håller i Jagpärlan känner jag att Guds rike finns inuti mig och väntar på att få sippra ut.

Att se mig själv med Guds ögon handlar om att få syn på mig själv bortom alla roller, krav och förväntningar. Jag har ofta mycket högre krav på mig själv än på andra och behöver träna på att ha en mer överseende och förlåtande inställning till mig själv.

(Här finns en länk till tidigare inlägg om frälsarkransen)

tisdag 20 december 2011

Jultankar II - Presentöppnandets betydelse

I mitt första julinlägg skrev jag om presentpapprets betydelse, nu har vi kommit till öppnandets betydelse...

I min ursprungsfamilj har vi en tradition av att öppna paket sakta och försiktigt... jag kan se fördelar med att slita upp paketen också men det passar inte med tanken i det här inlägget...

Vi har som sagt lagt stor möda vid själva öppnandet av paketen. Här handlar det inte om att slita upp paketen så fort så möjligt utan om att knyta upp knutarna försiktigt och avlägsna pappret utan att det går sönder. Sedan skall snörena rullas ihop och pappret vikas ihop. Så här gör jag fortfarande när jag ska öppna paket och jag tycker om att göra det. Sakta och med eftertanke, utan brådska (till de övriga familjemedlemmarnas otåliga besvikelse....)
- Skynda dig, du behöver inte vara så noggrann....

Vartannat år i slutet av höstterminen brukar vi i vårt arbetslag baka pizza tillsammans i byns bagarstuga (ett stort tack till våra mattanter som står för förberedelserna). Det är väldigt gott och trevligt och i traditionen ingår också en julklapp som en av oss har köpt och slagit in. Mot slutet av kvällen skickas paketet runt och alla får klämma på det och gissa vad det innehåller. Den som gissar bäst får öppna paketet, ta hem innehållet och köpa ett nytt paket nästa gång.

Om vi håller fast vid liknelsen från förra julinlägget, nämligen att tänka sig Jesus som en present från Gud så kanske det vore intressant att fundera lite kring själva öppnandet och mottagandet av gåvan. Innebörden av att Jesus föddes här på jorden, att han sägs vara Guds son och att man talar om att Gud blev människa (inkarnationen) är varken lättsmält eller lätt att förstå. Gång på gång får man närma sig presenten försiktigt, reflektera kring den, känna på den, gissa vad den innehåller, sedan öppna och försöka ta det till sig. Det blir som en ny present varje år, och kanske även med en ny eller djupare förståelse av innebörden från år till år. 

söndag 18 december 2011

My Girlfriend's Boyfriend

Det här är en film jag aldrig skulle vilja se om jag stötte på den någonstans, varken omslag, titel eller beskrivning får mig det minsta intresserad. Snarare är det en film som jag skulle rata på en gång utan att undersöka den närmare.
Tala om att vara fördomsfull :) Men å andra sidan kan man ju inte se alla filmer så man måste ju gallra på något sätt...

Det som fick mig att se den var att min dotter Hanna rekommenderade den och vi brukar tycka om ungefär likadana filmer. Jag hade också hört låten You and I med Ingrid Michaelson som spelas i filmen och det gjorde mig också lite sugen på att se filmen.

Jag tänker inte försöka berätta vad filmen handlar om - det är inte så enkelt att säga och det finns alldeles för många bottnar i filmen för att det skall vara någon idé att försöka. Det enda ni får är min rekommendation...och Hannas...

Jag önskar att jag var lite bättre på att se filmer förutsättningslöst utan att på förhand ha bestämt mig för om de är bra eller dåliga, förmodligen går jag miste om en massa bra filmer på grund av det. För mig är omslaget och den första känslan jag får av en film helt avgörande. Några sekunder på trailern kan räcka för att jag ska ha bestämt mig. Likaså kan jag på förhand ha bestämt att en film är bra enbart på grund av regissören...

Tala om att vara kategorisk och enkelspårig...
  
Förresten, är det någon som har sett filmen och vad tyckte ni i så fall?

torsdag 15 december 2011

Varför Joumak?

När jag för ett antal år sedan började röra mig ute på nätet var man ju tvungen att hitta på ett alias eller användarnamn. På många sociala nätverk använder man ju inte sitt riktiga namn...

Jag ville hitta på något som kändes vettigt, inte bara ta mitt vanliga förnamn och lägga till en massa siffror (vilket man ofta måste göra eftersom många har samma förnamn...) utan försöka hitta ett ord som kändes bra.

Jag har en viss kännedom om det japanska språket efter ett antal år i Japan så jag försökte komma på något japanskt ord som kunde passa men kunde inte komma på något lämpligt.

Ända sedan jag fick en skiva med Terra Nova på 80-talet har jag varit ett stort fan till Bengt Johansson. Först var det med gruppen Hoppets Horisont som senare bytte namn till Terra Nova och efter det har han gjort ett antal soloskivor. Tyvärr finns inte de första skivorna tillgängliga på CD förutom några av låtarna som finns med på skivan Återkoppling.

På den första skivan Hoppets Horisont från 1982 finns det med en instrumental låt med namnet Joumak. Det låter rätt mycket 80-tal och jag har svårt att avgöra om jag tycker om låten mest av nostalgiska skäl eller om jag skulle tycka om den även om jag hörde den för första gången nu :) I vilket fall så tycker jag om den.


På konvolutet står följande att läsa om låten:
En liten sjö långt från vägar och turistanläggningar. Genomskinlig. Dagligen patrullerad av kungsörn och stenfalk. Och längre neråt fjälldalen ropar en lom...

Jag har alltid tyckt om både låten och låtnamnet, det ligger bra i munnen, så jag har helt sonika snott det (hoppas inte Bengt misstycker!) och börjat använda det som alias.


För övrigt så är hela skivan värd en genomlyssning, om du stöter på den eller Terra Nova skivan så köp dem på en gång!

(Jag kunde inte låta bli att även lägga in en bild på baksidan av konvolutet; Dan-Erik Sahlberg, Lasse Johansson, Mikael Öman, Bosse Sandahl, Bengt Johansson och Kristina Erikssonn)

onsdag 14 december 2011

Russinövning med kaffe

Russinövning innebär att man äter ett russin sakta och verkligen känner efter vad det smakar och hur det känns i munnen, det handlar om att slappna av och försöka vara verkligt närvarande med så många sinnen så möjligt.

För mig är kaffedrickande när det är som bäst en enda stor russinövning. Kaffe är varken en pris- eller tidsfråga (det behöver varken gå fort eller vara billigt). Däremot ska det vara gott och inte stressigt.

För tio år sedan började jag mala kaffet för hand; jag köpte en dyr och fin kaffekvarn och varje gång jag använder den känner jag mig nöjd och glad över att jag har en så bra kvarn. Den fungerar fortfarande perfekt och sett till antalet gånger jag använt den så har den inte kostat så mycket :)

Att mala själv handlar inte om att tjäna pengar - det är dyrare att köpa bönor än färdigmalt. Det handlar heller inte om effektivitet - det tar mycket längre tid än att inte mala. Istället handlar det om att göra kaffedrickandet till något mer. Kaffedrickandet börjar redan när man känner lukten av bönorna man mäter upp, det malande ljudet av kvarnen, doften av det nymalda kaffet och så vidare...

Jag tror att vi kan göra livet rikare och intensivare genom att ofta göra russinövningar. Välj ut något speciellt som du gör regelbundet och utveckla en ritual kring det. Ta det lungt, slappna av, använd så många sinnen som möjligt - låt det bli till en viktig stund och njut så mycket du bara kan, det är du värd.


söndag 11 december 2011

Jultankar - Presentpapprets betydelse


Tänkte dela några tankar kring julen utifrån den kristna berättelsen om den första julen...här kommer första tanken:

Alla har vi fått presenter; julklappar, födelsedagspresenter, farsdagspaket, konfirmationspresenter och så vidare...

I min ursprungsfamilj har vi lagt rätt så stor vikt vid själva omslagspappret. Min mamma slog ofta in julklapparna med brunt papper, röda snören och lack istället för tejp. Inte glittriga, färggranna tomtepapper vilket förmodligen hade varit enklare.

Utsidan är inte oväsentlig utan den säger något om innehållet och ger en hint om tankemödan bakom. Pappret säger också något om avsändaren...

Jag vet inte vad du har för förhållande till julevangeliet - bibelns beskrivning av vad som hände den första julen. Är det en exakt beskrivning av en historisk händelse med bland annat 1000-tals änglar som i fysisk form flyger omkring och sjunger, eller är det en berättelse som innehåller korn av sanning men också är fylld med ett symbolspråk som har viktiga saker att säga om Gud?

Oavsett vilket så kan man väl se det som att Jesus är en present från Gud till den här världen och då är frågan vad omslagspappret har att säga oss? Hur väljer Gud att förpacka den kanske största gåva han ger oss?

Man kan ju knappast anklaga Gud för att slå på stora trumman - ett litet stall i ett litet land, ogift mor, okänd far. Några outbildade herdar tillsammans med sina får står för de första gratulationerna, han undkommer med nöd och näppe en massaker och så vidare...

Tänk er istället eldskrift på himlen, ett stort slott, kilometerlånga köer med människor som vill gratulera, kanske lite vulkanutbrott eller jordbävningar...

Frågan är då: varför valde Gud just det presentpappret och inte ett lite finare? Vad vann han på det?

fredag 9 december 2011

Frälsarkransen IV

Förra inlägget handlade om Gudspärlan och nu har vi kommit till tystnadspärlorna. De är avlånga och sex till antalet. Det är verkligen brist på stillhet och tystnad i vår stressade värld. Vare sig man tror på en Gud eller ej så skulle nog alla tjäna på att vara i stillhet och tystnad en liten stund då och då. Frälsarkransen har därför sex pärlor för tystnad. Det handlar om att försöka stänga av malande tankar och prestationskrav och bara vara. I tystnaden kommer vi i kontakt med vårt innersta och ger det möjlighet att säga något till oss.
Det kan ju tyckas märkligt att ändå säga något när man stannar till på tystnadspärlorna men jag brukar säga, eller tänka:
I Guds tystnad får jag vara
Ordlös, stilla, utan krav
Jag har vuxit upp i en tradition där det ofta poängterats att Gud vill tala till oss och att han har mycket att säga, ofta med tonvikt på "övernaturlig information" som man inte kan få på annat vis. För mig känns det bra att säga till mig själv att jag slappnar av i Guds tystnad. 

Vidare har jag ofta befunnit mig i sammanhang med långa och innerliga böner som på olika sätt ska övertyga Gud eller få Gud att handla. Nu känns det skönt att få vara just ordlös. Man måste inte alltid försöka formulera det man känner i ord, ibland känns det nästan omöjligt att beskriva det man känner i ord. Då är det skönt att få vara ordlös och känna att det är OK.

Utan krav - slappna av och känn att du är bra som du är, här behöver du inte prestera eller imponera för att duga, du är bra som du är.

Det är som vanligt fritt att göra eller säga precis vad man vill till varje pärla.

Ibland tänker jag att man skulle behöva hoppa över alla andra pärlor och bara använda tystnadspärlorna för att komma till ro.

Kommentera gärna och tala om hur du använder kransen, eller varför du inte tycker att det verkar vara en bra idé.

tisdag 6 december 2011

Oroshjärta

Jag har ägnat alldeles för mycket tid och energi åt att fundera på vad andra ska tycka. Det tänker jag nu försöka ändra på.

Under många år har jag tyckt om berättelserna om Mumintrollet. De animerade filmerna spelade vi in på video när de gick på TV och nu har jag lyckats få tag i dem i lite bättre format. Böckerna brukar man kanske tänka på som barnböcker men de passar verkligen alla åldrar. (Min tanke är att skriva mer om muminberättelserna i senare inlägg.) Den här gången ska jag bara använda två av karaktärerna för att visa hur man på olika sätt kan förhålla sig till vad andra ska tycka om det man gör.

Mumintrollet är en grubblande figur som oroar sig för allt möjligt. Han tycker synd om både sig själv och andra och han vill alltid vara alla till lags. Han har ett stort hjärta men glömmer ofta bort sig själv. De andra är helt enkelt viktigare. Framför allt är det viktigt vad de andra tycker och tänker - han vill till varje pris undvika missförstånd.



Lilla My är verkligen hans motsats. Hon vet vad hon vill, hon gör som hon vill  och hon struntar fullständigt i vad andra tycker. Hon är "pang på" med andra ord. Hon säger rakt ut vad hon tycker och är väldigt "krass" i sina uttalanden. Det kan ju naturligtvis hända att hon ligger i sängen på kvällen och har dåligt samvete över allt hon gjort och sagt under dagen men det är ingenting som antyds i berättelserna.

Ändå är hon en väldigt älskvärd figur, hon är ärlig, säger vad hon tycker utan att släta över eller fjäska. Det råder aldrig någon tvekan om vad hon tycker om saker och ting - man behöver inte gissa...


Under senaste året har jag många gånger lyssnat på låten Oroshjärta av Tomas Andersson Wij. Här kommer ett utdrag ur texten:
Du har vaknat upp vid stup
och du har klängt längst ut på kammen
Alltid nånting du gjort fel
och nåt hemskt du sagt
Men ingen bryr sig som du gör
ingen människa väger alla orden
Och om nån ändå skulle göra det
låt då den stackaren göra det
oroshjärta
Helt klart väger man ofta sina egna ord alldeles för mycket. Om nu någon skulle misstolka eller ta illa upp så är det ju inte hela världen, eller?
Jag har bestämt mig för att försöka våga säga lite mer rakt ut vad jag tycker och göra lite mer som jag vill - mindre Mumintroll och mera Lilla My.


söndag 4 december 2011

Frälsarkransen III

I det förra inlägget skrev jag att de olika pärlorna i Frälsarkransen symboliserar olika viktiga delar av tillvaron. Som exempel nämnde jag de sex ovala pärlorna som kallas tystnadspärlor. I det här inlägget ska jag försöka säga något om den stora gula eller gyllene pärlan - Gudspärlan.

När det gäller Frälsarkransen så får man naturligtvis använda den precis hur man vill, det har getts ut flera böcker som beskriver olika sätt att använda den. Det viktiga är ju att den blir till hjälp för mig i min relation till Gud, mig själv och andra människor. Känns den bara jobbig eller onödig är det ju bara att sluta använda den...

Den första pärlan handlar om att flytta fokus från sig själv till något större, att sträcka sig mot det som inte låter sig beskrivas helt och fullt. Den är Frälsarkransens början och slut, ursprung och mål. Vill man kan man vid varje pärla stanna upp en stund och säga eller läsa något. Vid Gudspärlan brukar jag säga:
Du är gränslös
Du är nära
Du är ljus - jag är Din
Gränslös - finns överallt, är inte begränsad
Nära - är på något sätt närvarande och nära överallt, även hos mig
Ljus - det goda, positiva, kärleksfulla som jag också vill vara en del av eller få mer av

Jag tror att det är viktigt att hitta en bekännelse som man känner att man bottnar i, ibland kanske man inte känner att man har tro för mer än:
Gud om du finns....vill jag tillhöra dig
Sen kan man naturligtvis bygga på med annat som man tycker passar bra. Samtidigt tror jag att det finns en poäng med att hålla sig till något kort och enkelt.

Kanske är det så att någon som läser det här blir sugen på att införskaffa en frälsarkrans. Bor du i närheten av Umeå kan du leta upp Din Bok. Annars finns den också att beställa på ett flertal ställen på nätet; bland annat här.

torsdag 1 december 2011

Absolut rätt livsåskådnig

Nu har jag hittat seriestrippen som jag refererade till i förra inlägget. Den fanns med i min pärm med gamla predikningar. Jag måste erkänna att jag har tillbringat mycket tid under många år med att försöka komma fram till den mest korrekta tron eller livsåskådningen. Jag tänkte ofta att det ju måste vara antingen eller i varje fråga. Antingen måste man vara döpt eller också inte osv.

Klicka för större bild


Nu har jag släppt mycket av det, jag tror inte längre att det finns enkla exakta svar på alla frågor och jag eftersträvar inte heller priset för absolut rätt livsåskådning. Jag tror att alla människor har viktiga saker att säga om livet och Gud och jag vill inte gå miste om det genom att tro att jag redan har hela sanningen.

Någon som känner igen sig?