Att vara sig själv

En människas viktigaste uppgift är att vara sig själv. (Man kan naturligtvis fråga sig om det finns något sådant som "sig själv" men för enkelhets skull så antar vi helt enkelt det :) )

Att vara sig själv skulle i så fall innebära att:
- vara ärlig mot sig själv,
- inte bara göra det som man tror att andra vill att man skall göra,
- våga göra det man känner är rätt även om andra inte håller med,
- inte ha som mål att alltid smälta in och hålla en låg profil.

Min viktigaste uppgift här i livet är alltså att vara mig själv. För en del verkar det här enkelt, för andra är det svårare. Jag tror att det kan bero på att man tidigt har börjat kompromissa med sig själv och det man känner och sen är det inte så lätt att hitta tillbaka. Om man under många år först och främst har försökt göra det man tror att andra förväntar sig så tappar man till slut bort sig själv. Man har kommit snett och missat sin viktigaste uppgift här i livet - att vara sig själv.

Här är ett tidigare inlägg på samma tema...

Håller ni med, är den viktigaste uppgiften i livet att vara sig själv?

The Machinist

För mig är det viktigt att en film inte är alltför enkel och självklar. Om man redan från start kan räkna ut hur allt hänger ihop och hur det ska sluta är det ofta ingen större idé att se den. Helst ska man vara tvungen att pussla ihop det hela bit för bit och under filmens gång fundera på hur de ska kunna få ihop det hela i slutet.
Det är också ett plus om det händer saker i filmen som inte direkt har med huvudstoryn att göra, lite sidospår förgyller det hela.
För det tredje ska det kännas i magen när man ser den. Det betyder inte att den måste vara otäck eller läskig utan att man känner med de olika karaktärerna och verkligen engagerar sig i deras öden. Sist men inte minst så ska det helst finnas kvar några frågetecken när filmen är slut. Vad var det egentligen som hände? Hur hängde det hela ihop?

Jag skulle vilja påstå att filmen The Machinist har allt det här och lite till. Om du kan stämma in i mina påstående ovanför så är det här kanske en film för dig. Vill du förstå allt på en gång och redan i början av filmen kunna räkna ut hur det slutar så ska du nog välja en annan film. Någon annan som tyckte att den var bra?

Steve Jobs på Iphone

Jag har aldrig haft någon produkt från Apple, tyvärr, förrän jag fick en Iphone  som jobbmobil för några veckor sedan. Däremot har jag alltid varit imponerad och intresserad av deras produkter, sanningen är väl helt enkelt att min snålhet har satt käppar i hjulet.

Nu har jag slagit flera flugor i en smäll genom att läsa en biografi om Steve Jobs på min Iphone.

Först om att läsa böcker på mobilen...
Jag var lite skeptisk till att börja med, skärmen är ju så liten jämfört med en bok, men nu när jag har vant mig känns det väldigt smidigt. Enda skillnaden är att man måste bläddra lite oftare :) Sedan är det faktiskt lättare att ha en Iphone med tio böcker i jämfört med att bära runt på en väska med tio böcker. Det finns många e-böcker att låna på biblioteken och man behöver inte ställa sig i kö och vänta på sin tur när det har kommit ut en ny bok som alla vill läsa; e-böcker finns ju i hur många exemplar som helst. Här är en länk till en sida där man kan söka efter e-böcker.

När det gäller boken om Steve Jobs så måste jag säga att den var väldigt intressant på många sätt. Det är ingen stor "litteratur" och den känns lite hafsigt skriven (kanske beror det på översättningen) men innehållet är desto intressantare. Är man intresserad av datorer så är boken ett måste, men den är också väldigt intressant på ett psykologiskt plan. Steve hade förvisso många positiva egenskaper som han använde för att leda sitt företag och få fram (tvinga fram) nya revolutionerande produkter. Men han var samtidigt väldigt manipulativ och en fullfjädrad narcissist. Han var beredd att gå hur långt som helst för att få sin vilja igenom. Det resulterade i en mängd fantastiska produkter men också många trasiga relationer och sårade människor.

Boken är väldigt tänkvärd - läs den, gärna på en Iphone :)

Här är en länk till en kort film om Apples historia.

Frälsarkransen X

En sak som jag uppskattar med frälsarkransen är att man själv kan använda den som man vill - man skapar sin egen frälsarkrans (kan naturligtvis misstolkas som att alla skapar sin egen frälsning).
Nu har vi kommit fram till Hemlighetspärlorna och då är det fritt fram att själv plocka fram det som känns viktigast.

Det är nyttigt att gång på gång fundera över vad som egentligen är viktigt i mitt liv och vad jag vill tänka på när jag kommer till de här pärlorna, jag får omvärdera gång på gång och inse att saker förändras.

Det kan handla om familjen, barnen, jobbet, släkten, vänner, olika gemenskaper jag är delaktig i och en massa andra saker.

Det kan också handla om saker jag inte riktigt kan sätta ord på, känslor jag har och som jag själv är förvånad över.

Det finns en poäng med att kalla pärlorna för Hemlighetspärlor och att låta innehållet i stor utsträckning vara just hemligt. En del saker är bäst att bevara i hjärtat, precis som Maria gjorde, och inte prata vitt och brett om. Jag tror faktiskt att det är bra att även bevara en del av våra upplevelser för oss själva. Ibland är det som att de tappar i värde om man pratar högt om dem. Man kan tillägna dem en pärla istället.

Bron/Broen

Ni som känner mig vet nog att action inte är min favoritgenre. Jag är inte heller speciellt förtjust i deckare och liknande. Men den här serien var faktiskt riktigt bra. Det är en svensk/dansk serie i tio avsnitt som tydligen gick på SVT i höstas. Vi missade den helt då men har sett alla avsnitten nu på några dagar. Varje avsnitt är runt en timme så det blev några timmar...

Jag måste erkänna att jag fastnade rätt så direkt, själva storyn är spännande även om den när man närmar sig slutet känns lite väl konstruerad, men det är ju också just det den är :)
Det som fångade mig är att den innehåller en hel del ovanliga vinklingar;

• en polis med Aspergers syndrom, 
• ett lik som är sammansatt av två olika människor, 
• en kvinna som går till en pub och letar upp en man bara för att ha sex (i filmer är det ofta män som gör sånt...), 
• en polis som alltid tycker att sanningen är viktigast, 
• det blir ingen fortsättning på serien...

Självklart är den ibland förutsägbar, den innehåller trots allt en hel del klichéer men det får man ta, jag tycker helt klart att ni ska se den om ni har missat den.

Frälsarkransen IX

Då har vi kommit fram till de röda pärlorna - Kärlekspärlorna. Jag skulle tro att de flesta håller med om att kärlek i olika former är väldigt viktigt för oss människor. Det är en drivkraft på många sätt.
Kärlek handlar både om att ta emot och att ge - därför finns det två kärlekspärlor.
Den första pärlan handlar om att ta emot kärlek, att våga tro att man är älskad. Det här brukar jag säga/tänka när jag kommer till den:

Gud är kärlek, källan till livet.
Du är min och jag är Din, evig är Din kärlek.

Den här pärlan påminner mig också om att jag är älskad av människor runt omkring mig, att jag är värd att älskas och att jag är värdefull. Det är viktigt att våga låta sig älskas och att ge andra möjlighet att visa kärlek genom att tacksamt ta emot den.


Den andra röda pärlan (kallas ibland för offerpärlan) handlar om att älska andra, att ge kärleken vidare. Jag brukar säga/tänka:

Alla mina ord och tankar, Jesus, låt dem glädja dig.

Jag tänker mig att Jesus visade oss vad kärlek är och jag vill försöka leva mitt liv på samma sätt - i kärlek till andra, inte alltid sätta mig själv i främsta rummet utan även finnas till för andra.

Det är viktigt att både kunna ge och ta emot kärlek, annars blir det obalans i livet. Det ena kan inte ersätta det andra.