På svenska har låten fått titeln Euforia. Den handlar bland annat om rummet mellan missmod och euforia.
Enligt wiktionary är eufori är ett tillstånd av glädje och upprymdhet och missmod vet vi nog alla vad det är...
Jag har lyssnat väldigt mycket på hela skivan, framför allt när jag varit lite missmodig och känt mig allmänt nere. Frågan är om det här rummet mellan missmod och euforia är något man ska sträva efter eller inte. Mår vi bäst av att livet är lite lagom bra hela tiden eller som en evig berg- och dalbana, alltså väldigt mycket upp och ner.
Jag känner att jag ofta har levt någonstans mitt emellan och inte riktigt vågat ta ut svängarna ordentligt och i längden blir det rätt så tråkigt. Men det krävs mod att våga satsa så att man kommer upp på höjderna och risken är att man hamnar i en ordentlig utförsbacke ibland...