Frälsarkransen IV

Förra inlägget handlade om Gudspärlan och nu har vi kommit till tystnadspärlorna. De är avlånga och sex till antalet. Det är verkligen brist på stillhet och tystnad i vår stressade värld. Vare sig man tror på en Gud eller ej så skulle nog alla tjäna på att vara i stillhet och tystnad en liten stund då och då. Frälsarkransen har därför sex pärlor för tystnad. Det handlar om att försöka stänga av malande tankar och prestationskrav och bara vara. I tystnaden kommer vi i kontakt med vårt innersta och ger det möjlighet att säga något till oss.
Det kan ju tyckas märkligt att ändå säga något när man stannar till på tystnadspärlorna men jag brukar säga, eller tänka:

I Guds tystnad får jag vara
Ordlös, stilla, utan krav

Jag har vuxit upp i en tradition där det ofta poängterats att Gud vill tala till oss och att han har mycket att säga, ofta med tonvikt på "övernaturlig information" som man inte kan få på annat vis. För mig känns det bra att säga till mig själv att jag slappnar av i Guds tystnad. 

Vidare har jag ofta befunnit mig i sammanhang med långa och innerliga böner som på olika sätt ska övertyga Gud eller få Gud att handla. Nu känns det skönt att få vara just ordlös. Man måste inte alltid försöka formulera det man känner i ord, ibland känns det nästan omöjligt att beskriva det man känner i ord. Då är det skönt att få vara ordlös och känna att det är OK.

Utan krav - slappna av och känn att du är bra som du är, här behöver du inte prestera eller imponera för att duga, du är bra som du är.

Det är som vanligt fritt att göra eller säga precis vad man vill till varje pärla.

Ibland tänker jag att man skulle behöva hoppa över alla andra pärlor och bara använda tystnadspärlorna för att komma till ro.

Kommentera gärna och tala om hur du använder kransen, eller varför du inte tycker att det verkar vara en bra idé.