Det parenteslösa livet

Snart blir allt som vanligt igen... Snart är livet tillbaka i sin gilla gång...

För ett tag sedan såg jag på ett avsnitt av sommarpratarna på TV. Den här gången var bland annat fd friidrottaren Sven Nylander med. Han innehar det nordiska rekordet på 400 meter häck men benämns ofta som den "evige fyran" eftersom han flera gånger var nära men aldrig lyckades vinna en OS- eller VM-medalj. Naturligtvis blev det även lite prat om att han erkänt att han tagit kokain och även åkt fast för det. I det sammanhanget sas det någonting om att en sådan sak aldrig glöms bort. Vidare sa Sven att han alltid kommer att bära den erfarenheten med sig och att det även på vissa sätt hade påverkat honom i positiv riktning.

Ofta tänker vi kanske att vi är med om spännande eller tråkiga saker men att vi efter ett tag är tillbaka till någon form av ursprungsläge igen, tillbaka till det normala. Ungefär som en tågbana där man åker runt, runt men alltid kommer tillbaka till samma punkt igen efter ett tag. Eller som om det som hänt varit en parentes i livet.

Sanningen är att livet inte har några parenteser. När vi går igenom saker, får nya erfarenheter, eller upplever saker så förändrar det oss - livet blir inte likadant igen. Livet förändras hela tiden, det återgår aldrig till det normala. Det finns helt enkelt inget man kan kalla för normalt.

Alla erfarenheter, allt jag har varit med om har format mig till den jag är. Skulle jag plocka bort något ur mitt liv skulle jag inte vara densamma längre. Utan alla mina erfarenheter skulle inte jag vara jag.

Istället för en rund tågbana skulle man kunna likna livet vid en lång väg som aldrig kommer tillbaka till samma punkt. När vi väl har varit med om något kan vi inte sudda ut det, bara försöka göra något bra, eller mindre dåligt, av det...

Du kommer aldrig tillbaka. En annan man återvänder till en annan stad

skrev Dag Hammarskjöld och han hade rätt som vanligt...