torsdag 22 mars 2012

Vill du ha en glass?

Idag fick man nästan lite vårkänslor, visserligen är det fortfarande en hel del snö kvar men den smälter allt eftersom och idag sken solen!!
Jag och min arbetskompis kom tillbaka från ett uppdrag och passade på att tanka bilen på Statoil. Livet kändes allmänt trevligt och han frågade:

- Vill du ha en glass Patric?

Att fråga om någon vill ha en glass kanske inte låter så märkvärdigt men just då kändes det väldigt bra, jag riktigt märkte hur jag blev glad i hela kroppen och det slog mig hur enkelt det kan vara att göra en annan människa glad. Där och då bestämde jag mig för att bjuda andra på glass lite oftare och helst helt oväntat. En liten gest av generositet och vänlighet kan betyda väldigt mycket ibland. Är det någon mer som vill vara med och ge bort glassar lite oftare?

måndag 19 mars 2012

Frälsarkransen Vlll

På andra sidan Ökenpärlan hittar vi Bekymmerslöshetspärlan. Vi har tagit oss igenom öknen som symboliserar motgångar och misslyckanden och kommer nu fram till en plats av bekymmerslöshet.
Jag känner mig lite delad inför den här pärlan, det är inte alldeles enkelt att hitta ett bra förhållningssätt till den. Men först till det jag brukar säga eller tänka när jag kommer fram till pärlan:
Allt ju vilar i min faders händer,
skulle jag som barn väl ängslas då?
Känn ingen oro, känn ingen ängslan.
Den som har Gud kan ingenting sakna.
Naturligtvis kommer vi alla att stöta på problem, Gud har aldrig lovat oss något annat. Alla får vi vår beskärda del av både goda och jobbiga perioder. Jag tycker inte att det verkar finnas något samband mellan vad vi tror på och vad som händer oss i livet. Vad jag menar är att det inte går att undvika motgångar genom att försöka leva nära Gud eller genom att tala om för honom att man inte vill ha några motgångar. Det finns många exempel på människor som levt nära Gud men likväl råkat ut för olyckor, fattigdom och död. Det handlar istället om ett förhållningsätt - att inte bekymra sig i onödan, att inte bli fixerad vid misslyckanden och motgångar utan gå vidare. Att glädja sig åt allt det goda och vara tacksam för det.

Det skulle vara hemskt att i slutet av livet konstatera att man  har slösat en massa energi på att oroa sig för massa saker som aldrig hände. Då vill jag hellre ha som mål att uppmärksamma alla små glädjeämnen och allt gott som livet innehåller.

Vad säger ni, känns det här som ett rimligt förhållningssätt till en Bekymmerslöshetspärla?

söndag 18 mars 2012

Jäniksen vuosi

Nu har jag inte skrivit något på ett bra tag, här kommer ett boktips...

För er som inte kan finska så heter boken Harens år på svenska. Den är skriven av Arto Paasilinna 1975 och gavs ut på svenska 1992. Om någon undrar så valde jag att läsa den på svenska även om man väl egentligen ska försöka läsa böcker på originalspråket...

På biblioteket i Hörnefors hade de just fått in en ny film - Harens år. Jag blev inte så sugen på att se filmen men bibliotekarien rekommenderade boken.

Det här är en sorts roadmovie i bokform och utan fordon.Under ett år slår en man och en hare följe, mannen tar så att säga en paus från sitt vanliga inrutade, tråkiga liv och färdas kors och tvärs genom Finland tillsammans med en hare istället. Naturligtvis stöter han på en massa intressanta personer och sammanhang. Jag tycker om den här sortens böcker där handlingen inte är det centrala, det är inte speciellt spännande men ändå underhållande och tankeväckande. Den får mig att tänka på boken Doppler av Erlend Loe där huvudpersonen tillbringar ett år i skogen utanför Oslo tillsammans med en älg. (Erlend Loe har för övrigt skrivit flera underhållande böcker - Naiv. Super, Expedition L till exempel).

Jag har tyvärr aldrig haft någon djupare relation till något djur, förhoppningsvis kanske det blir av i framtiden, men nu känns det som att det räcker bra med tre barn. Men jag tvivlar inte på att ett djur kan betyda nog så mycket som en människa om man bara ger det tid och engagemang. När det gäller relationer till djur kan jag verkligen rekommendera filmen Hachiko - En vän för livet som jag tidigare skrivit om.

I alla fall - det är en bra bok och nu återstår bara för mig att se filmen också...


torsdag 1 mars 2012

Sjöfartsnytt - bok och film

Jag har skrivit några inlägg tidigare om Lasse Hallströms filmer, och det kommer säkert att bli fler - jag är väldigt förtjust i många av hans filmer. Nu blir det ett inlägg om Filmen/Boken Sjöfartsnytt.

Det är lite synd att man måste välja om man ska läsa en bok eller se en film som bygger på boken först. Jag skulle vilja göra bådadera först. Det är två olika sätt att gestalta en händelse eller berättelse och båda har sina fördelar. Det tråkiga med att se filmen först är att man har med sig karaktärerna redan från början när man börjar läsa boken. Helst vill man ju att de ska mejslas fram allt eftersom man läser boken. Har man sett filmen så ser man lätt bara skådespelarna framför sig...

Boken Sjöfartsnytt (The Shipping News) är skriven av Annie Proulx (1993). Hon har även skrivit novellen Brokeback Mountain som också har resulterat i en mycket bra film (mer om den i ett annat inlägg).

Som jag skrivit flera gånger tidigare så tycker jag väldigt mycket om berättelser och filmer som handlar om att människor börjar om, får ny livslust, vågar tro på kärleken igen och så vidare...Det här är en berättelse om att  finna kärleken igen, våga tro på livet en gång till...Det handlar också om att söka sitt förflutna, förlåta sin bakgrund och försöka förstå vad man blivit och varför.

Jag såg filmen första gången för rätt så många år sen och kom bara ihåg att den var bra. Nu när jag såg den igen tyckte jag att den var väldigt bra! Mycket handlar ju om i vilken situation man befinner sig när man ser en film. Nu passade den mig perfekt. Kevin Spacey är en av mina favoritskådespelare och Julianne Moore är också väldigt bra i filmen.

Jag gick sedan direkt vidare till boken och den var också väldigt bra, jag har redan lånat lite mer av Annie Proulx på biblioteket.

Läs boken och se filmen - ni får själva bestämma i vilken ordning...