lördag 31 januari 2009

A Broken Halleluja

Jag är inte speciellt förtjust i ljudböcker, jag vill se texten framför mig, läsa i min egen takt, pausa ibland och läsa om. Men när det gäller Tomas Sjödins Ett brustet halleluja så måste jag säga att det gav ett mervärde att höra honom själv läsa sin bok. Jag är väldigt lättrörd, framförallt när det gäller böcker och filmer, och jag kom på mig själv med tårarna rinnande vid ett flertal tillfällen när jag lyssnade på boken. Inte så att den bara var sorglig - tårarna ligger nära till hands även vid beskrivningar av lycka.
Det är fascinerande att en människa som har varit med om så mycket smärta (två av hans söner har dött i en svår sjukdom) kan ingjuta hopp och framtidstro. Och att han genom allt det svåra har kunnat relatera till sin tro och även förmedlat den till andra. Här handlar det inte om en Gud som fungerar som ett lyckopiller eller som ger oss det vi vill ha för stunden utan om en Gud som finns som en struktur för själva livet och som alltid är större...

måndag 26 januari 2009

Nu är det dags

Nu har jag haft den här bloggen väldigt länge utan att skriva någonting...man vill ju att det ska vara något riktigt viktigt det första man skriver...
Jag såg delar av en film som jag sett flera gånger tidigare i helgen, nämligen En andra chans. Den hamnar inte på min 10 i topp-lista men den träffade rakt i hjärteroten. Jag tänker inte berätta vad den handlar om, du får titta själv, men jag tolkar det som att den handlar om vad som är viktigast i livet.
När jag hade sett den så slog det mig att jag verkligen har det viktigaste i livet; inget jättefint stort hus, inget nyrenoverat hus, ingen bubbelpool, ingen ny bil, inte ens en gitarrförstärkare...men människor runtomkring mig som jag älskar. En fantastisk fru, tre underbara barn och en massa vänner - jämfört med det så är allt annat rätt så oviktigt...