lördag 29 september 2012

Lördagstankar II


De senaste månaderna är det en tanke som har bitit sig fast alltmer hos mig - Det är viktigt att känna att man själv har initiativet i sitt liv.

Naturligtvis kan man inte bestämma allt i sitt liv, saker händer även om man inte vill det. Carl-Johan Vallgren skriver på ett ställe i sin bok Kunzelmann & Kunzelmann:
Ingen människa är så ensam att hon fritt kan bestämma över sitt liv. Det händer hela tiden saker man inte har kontroll över." 
Alla är vi en del av sammanhang som vi inte till fullo kan bestämma över.

Men jag tror ändå att det är viktigt att känna att man har initiativet i sitt eget liv, att inte släppa eller delegera bort det. Annars är det lätt hänt att man till slut bara betraktar sig som ett offer för omständigheterna.

Om man inte tar initiativet måste man istället bli en hejare på nödlösningar. Jag behöver hitta modet och tryggheten i mig själv så att jag vågar ta initiativet själv istället. Det är en del av att vara människa.

Känner du att du har initiativet i ditt liv, eller är det ens något man ska sträva efter?

lördag 22 september 2012

Lördagstankar I

Jag har skrivit någorlunda regelbundet på den här bloggen i ett år nu (regelbundet är ju i och för sig ett rätt så tänjbart begrepp...) och jag har märkt att jag för det mesta mår gott av att försöka uttrycka vad jag tycker och tänker. Jag brukar hävda att det är först när man hör sig själv prata som man vet vad man tänker...
För att sporra mig själv har jag nu bestämt mig för att skriva något varje lördag med den fyndiga rubriken Lördagstankar. Det borde resultera i att det i alla fall blir ett inlägg i veckan på den här bloggen...

I ett tidigare inlägg har jag skrivit om Gardells nya bok - Torka aldrig tårar utan handskar. På sidan 179 skriver han: Genom att begränsa sin kontext uppstår normalitet. Med andra ord - om man omger sig med människor med samma värderingar, åsikter och smak som man själv har så framstår det man själv tycker som väldigt normalt. Vill man känna sig normal så gäller det att hitta ett sammanhang med likasinnade.

Problemet är att våra snäva sammanhang lätt blir små ankdammar där vi simmar runt utan att behöva ifrågasätta det vi tror och tänker. Det är tryggt men ingenting jag vill nöja mig med. Det finns ju en hel värld utanför dammen som väntar på att bli upptäckt. Det måste gå att allteftersom vidga sin syn på vad som är normalt, eller?  (Om det nu överhuvudtaget finns något som kan kallas normalt...)

lördag 15 september 2012

Pay it Forward


Det här är en film som har några år på nacken, tolv för att vara mer exakt. Frågorna som den ställer är däremot tidlösa - går det att förändra världen till det bättre? Kan man få människor att hjälpa andra eller är det bara naivt att gå omkring och tro det?
I den här filmen är det många som försöker sig på att förbättra världen; ibland lyckas det och ibland faller försöken platt till marken. Att verkligen försöka hjälpa någon på ett sätt som kostar på är inte så enkelt, det är inget man gör med en axelryckning. Men när man lyckas kan det få de mest fantastiska konsekvenser. Jag tycker att huvudpersonerna i filmen lyckas gestalta frustrationen man känner när man inte lyckas på ett bra och trovärdigt sätt.
Det är en känsloladdad film och jag kommer på mig själv med att fälla lite tårar mer än en gång. Sedan tycker jag kanske att man kunde kapa bort de sista minuterna på filmen, det blir lite väl mycket när hela USA kommer för att hylla hjälten.
Ska man kunna göra något bra, hjälpa någon, så måste man sätta sig över sin egen rädsla och bekvämlighet. Det ingår på något sätt att det måste kosta något för en själv.

söndag 2 september 2012

Torka aldrig tårar utan handskar


Nu har jag läst Jonas Gardells senaste bok Torka aldrig tårar utan handskar.
Jag har läst det mesta av det han skrivit och tycker att det brukar vara bra och tänkvärt (en del böcker var det väldigt länge sen jag läste så jag kanske skulle tycka annorlunda om jag läste dem idag). Tyvärr har jag aldrig varit och hört honom live men skulle gärna vilja göra det.
Den här boken är den första av tre i en romanserie, de andra två får man vänta på till våren/hösten 2013. Böckerna är ett försök att berätta om hur det var att vara homosexuell i Sverige på 80-talet - helt enkelt svensk homohistoria. Till sin karaktär är boken en kombination av roman och faktabok; Jonas klämmer in vissa avsnitt med "bakgrundsinformation" för att man skall kunna sätta in historien i ett sammanhang. Jag tycker att det fungerar bra även om han ibland förlorar tempo i själva berättelsen. För mig som inte har funderat så mycket på hur det kändes att leva som homosexuell på 80-talet är faktadelarna välbehövliga...

Det här är en viktig bok som jag hoppas att många läser, känns tråkigt bara att man måste vänta så länge på de andra två delarna.