Absolut rätt?

Klicka på bilden för att förstora

Tänk att vi har så lätt för att tro att just vi har rätt eller har kommit fram till den bästa lösningen.

I frikyrkliga sammanhang tror jag att det är rätt så vanligt att tänka så här och det kan ju delvis förklaras av att man från början har varit en rörelse som har protesterat mot det rådande synsättet på grund av att man kommit fram till hur det egentligen förhåller sig.
Man känner sig exklusiv och utvald och det blir sedan svårt att acceptera andra sätt att se på saken. Istället gör man vad man kan för att övertyga andra om att man har rätt. Inte de bästa förutsättningarna för dialog med andra ord.

Enligt wikipedia finns det över två miljarder kristna i världen, vilket man naturligtvis får ta med en nypa salt, det är ju inte alldeles enkelt att enas om en definition av kristendom.
I min ungdom trodde jag faktiskt att jag hörde till den lilla utvalda skara som hade kommit fram till den rätta tolkningen av bibeln och det blev lite omtumlande när jag insåg att det kanske inte var riktigt så enkelt.

Jag  kommer ihåg en seriestripp i tidningen Trots Allt (tyvärr nerlagd) där en person vid tidens slut mottar priset för absolut rätt livsåskådning...(ska försöka hitta den och lägg in i ett senare inlägg)

Jag tror att det är viktigt att reflektera kring den här frågan - är det verkligen rimligt att tänka sig att just jag har hittat den rätta vägen och att alla som tänker annorlunda har fel?
Kommentera gärna och berätta hur ni tänker...

Fallet Henry

I ett tidigare inlägg skrev jag att jag har en förkärlek för filmer där människor förändrar sitt liv, hitta sig själva och liknande. Fallet Henry är en sådan film. Här handlar det dock inte om att träffa en människa som sporrar till förändring utan om att bli träffad av en kula i huvudet.

Det var 15 år sedan jag såg den här filmen första gången och jag kommer ihåg att jag föll pladask. Nu är det många år sen jag såg den sist och jag var lite nyfiken på om jag fortfarande skulle tycka om den - vissa filmer har ju en tendens att tappa med åren.

Jag kan utan svårighet komma på flera skäl till att såga filmen; den är väldigt förutsägbar, storyn är inte på något sätt originell, en del tveksamma skådespelarinsatser, här handlar det inte om att antyda utan om att använda storsläggan osv.

Ändå kan jag inte riktigt värja mig (eller jag kanske inte vill), utan faller pladask igen och märker att jag blir väldigt berörd av filmen. Naturligtvis handlar det delvis om nostalgi men inte bara det...

I min värld är det största som kan hända att en människa börjar se sin omgivning och människor runt omkring sig på ett nytt sätt;

• Andra människor och deras välmående blir viktigt. 
• Världen är inte längre ett hot utan en möjlighet. 
• Mitt eget bästa står inte längre alltid i centrum, jag är en del i något större.
• Det är inte alltid så viktigt vad andra tycker.
• Jag vågar lyssna till mig själv och stå för vad jag tycker.

I Henrys fall behövdes det en kula i huvudet för att han skulle få upp ögonen för vart han var på väg och vilka värderingar han hade.

Jag hoppas att jag skall kunna förändras utan kula...

Optimerandets förbannelse

Vi lever verkligen i en tid när allt skall optimeras. Vi får mer och mer att välja på men samtidigt är det som att det blir viktigare och viktigare att välja rätt så att allting blir riktigt bra, för att inte säga bäst. Så här skriver wikipedia om att optimera:

Att optimera innebär att finna den bästa, "optimala", lösningen på ett problem utifrån de förutsättningar som ges.

Vi vill se till att allt i livet blir bättre och effektivare för varje dag. Det gäller både för de stora valen och de mindre.

Vi vill hitta den optimala partnern, det optimala boendet och det optimala arbetet. Samma sak med bil, mobil, tv, micro, köksluckor, bubbelpool osv.

Vi vill att våra pengar ska ge optimal utdelning både när vi handlar och när vi sparar.

Som om inte det räckte så vill vi även hitta den snabbaste vägen, den kortaste kön, den nyttigaste och billigaste maten. Sedan gäller det att få i så mycket disk i diskmaskinen som möjligt och att promenera så effektivt det bara går. Kan vi sedan komma på det effektivaste sättet att städa huset och tvätta bilen så är lyckan fullkomlig.

Men vänta nu...hur vet man om man verkligen har lyckats optimera på bästa sätt? Det är nog bäst att titta över alltihop en gång till.

Jag hade en gång en T-shirt med texten Den som har mest prylar när han dör vinner. Kanske borde man skaffa en med texten Den som har lyckats optimera alla delar av livet på bästa sätt innan han dör vinner.

Visst, jag tycker också att det kan vara bra att försöka vara effektiv ibland och visst är viljan till förbättring en viktig drivkraft i livet men ibland känns det som att vi missar något på vägen.

Ibland behöver vi unna oss att diska en halv maskin, åka några mil för att köpa en chipspåse, ta en lång promenad i sakta mak utan att tänka på fettförbränning eller helt enkelt göra något riktigt sakta och lugnt...

Eller vad säger du?

Frälsarkransen - II

Foto: Alva

Som människa finns det en massa saker man måste förhålla sig till;

• Hur ser jag på mig själv, mitt eget värde? 
• Hur ser jag på andra människor?
• Hur vill jag se på andra människor? 
• Finns det något större än människan? 
• Hur gör jag när jag misslyckas, när jag inte handlar så som jag tycker att jag borde?
• Vad gör jag när allt känns hopplöst?
• Finns det något beständigt?

En av tankarna med Frälsarkransen är att vara en hjälp att kontinuerligt reflektera kring de viktiga frågorna i livet. Svaren på frågorna kanske kan variera över tid men det är viktigt att reflektera kring dem och fundera på hur vi skulle vilja svara på dem. Till exempel så kan synen på mig själv och synen på andra variera men det är viktigt att fundera på hur jag skulle vilja se på mig själv och andra.

Tanken är att de olika pärlorna symboliserar olika delar av livet och tillsammans bildar en helhet som hjälper mig att få balans, prioritera rätt och inte glömma bort viktiga aspekter av livet.
Det finns till exempel sex stycken ovala pärlor som kallas tystnadspärlor och alla som lever i den här bullriga och stressade världen måste väl hålla med om att vi skulle behöva sitta still och vara tysta lite oftare...

Mer om de andra pärlorna kommer senare...

Det är Martin Lönnebo som har konstruerat Frälsarkransen och här finns en film där han berättar om hur han kom på idén till Frälsarkransen.

Frukost

För mig är frukost helt klart en viktighet. Så länge jag kan komma ihåg har jag njutit av att äta frukost. Under många år var det havregrynsgröt med kruskakli som gällde. Under en annan epok var det fil och müsli. Det ultimata har alltid varit en ordentlig hotellfrukost; ägg, korv, bacon, fil, müsli, gott bröd osv.

För några år sedan inträffade något fantastiskt - jag stötte på LCHF. Jag ska inte fördjupa mig i vad det är i det här inlägget men det innebär i princip att man försöker undvika kolhydrater och istället ökar fettintaget, och då helst mättat animaliskt fett.

Det här innebär att jag nu kan äta det jag tycker är godast till frukost samtidigt som jag tror att det är det bästa att äta! En standardfrukost består av en tallrik skramlade ägg (scrambled eggs) gjorda på mestadels äggulor och grädde, stekta färska champinjoner, stekt frukostkorv och en brieostskiva. Till det en djup tallrik med turkisk youghurt utblandad med grädde (för konsistensens skull) och lite müsli (lite kolhydrater måste man kunna unna sig :) )

Jag har alltid varit lite skeptisk till olika kosttillägg men har på sistone börjat äta lite Omega-3 och D-vitamin. Det hela sköljs ner med ett glas gott norrländskt vatten...

Visst ser det gott ut?

James

En av mina absoluta favoritartister är Billy Joel. Med låtar som Piano Man, Just The Way You Are, Honesty, An Innocent Man, The River Of Dreams och många andra har han lyckats nästla sig in i min värld. En lite mer okänd låt som har en riktigt tänkvärd text är James från skivan Turnstiles. Låten handlar om James som istället för att göra det han själv vill satsar på att göra alla runt omkring honom nöjda. Han försöker leva upp till andras förväntningar men frågan är om han tycker om sitt liv? Uppmaningen till James i sången blir:

Do what's good for you or you're not good for anybody.

Det här är en strof som har följt mig i många år. Jag inser naturligtvis att man skulle kunna tolka det som att man bara ska tänka på sig själv och sitt eget bästa men jag tror inte att det är det som Billy Joel vill förmedla. Det handlar snarare om att man måste lyssna till sig själv och ta sig själv och det man vill och önskar på allvar. Jag är inte den första som konstaterar att man måste älska sig själv för att kunna älska andra. Om man bara lyssnar till andra och inte bryr sig om vad man själv vill eller tänker så är risken att man en dag vaknar upp och inser att man inte har levt sitt eget liv utan det liv som andra ville att man skulle leva. Sen kommer bitterheten som ett brev på posten...

Jag har själv på många sätt haft svårt för att lyssna till mig själv och våga göra det jag innerst inne vill. Till slut hamnar man i ett läge där man knappt vet vad man vill längre.

Det här är en låt till alla er som känner igen er i det. Läs texten och lyssna till låten på Spotify eller Youtube

(Jag vill passa på att tacka Tomas som på gymnasiet introducerade Billy Joel för mig genom att ge mig ett riktigt bra blandband (kassettband alltså...) med hans låtar. Om jag kommer ihåg rätt så spelade du även hans låtar på piano...)

Gilbert Grape

Jag har en förkärlek för filmer som handlar om människor som hittar sig själva, vågar ta nya steg i livet, upptäcker att livet är fantastiskt osv. Livet rullar på men så plötsligt händer något som får oss att byta riktning eller helt enkelt våga vara oss själva. Det finns naturligtvis massor av sådana filmer men den här tycker jag är en av de bättre - den hamnar absolut på min 10 i topp lista.

Historien är bra ur många aspekter och jag har upptäckt nya saker för varje gång jag sett den. Leonardo DiCaprio gör här i en av sina första filmer en fantastisk insats som Gilberts utvecklingsstörda lillebror Arnie - i mitt tycke hans bästa roll någonsin. När vi såg filmen första gången kunde vi inte förstå hur de kunde få en utvecklingsstörd pojke att spela så bra. Även Jonny Depp (Gilbert) och Juliette Lewis (Becky) är riktigt bra i sina roller. Filmen har den fyndiga titeln What's Eating Gilbert Grape? på engelska, vilket väl skulle kunna översättas som Vad är det som tär på Gilbert Grape?. Den är regisserad av Lasse Hallström, vilket i sig är nog för att man ska se den.

Jag tänker inte berätta något mer om själva handlingen men har du inte sett den så gör det (jag vet ett ställe i Lögdeå där man kan få låna den...)

Frälsarkransen

Foto: Alva

Vi människor har ju ett antal sinnen med vilka vi kan uppfatta och kommunicera med vår omvärld. Det är svårt att rangordna dem men jag tror att vi många gånger är rätt så beroende av känseln; att röra vid något eller någon. Det är ju trevligt att höra att någon älskar en men det känns ännu bättre att få en kram. Vi kan läsa i en bok om kyla men det är inte lika påtagligt som att känna den med kroppen en kall vinterdag.

För barn är det viktigt med nallar och gosedjur; att få somna med armen om något mjukt eller att berätta för favoritnallen att det har varit en jobbig dag. Det sägs att det är livsviktigt för små barn att få kroppskontakt med andra - de behöver få känna att någon smeker, kramar eller klappar om dem. Det räcker inte att man talar om för dem att man älskar dem - man måste visa det med kroppen.

Jag tror att det på många sätt är likadant när man blir äldre. Vi behöver också känna saker med vår kropp för att riktigt kunna ta in det och förstå att det är på riktigt.

Ibland blir vissa saker symboler för en viss känsla. En speciell kaffekopp kan göra att vi känner oss lugna och avslappnade. Det slitna skinnet i favoritfåtöljen gör oss trygga och med mormors gamla ring på fingret känner vi att vi är en del av historien. Det är inte alltid vi riktigt kan förstå eller förklara för oss själva varför vissa saker blir extra viktiga för oss - och det kanske inte ens är så viktigt att på det sättet kunna förstå allt.

Jag har under några år använt Frälsarkransen som ett sånt föremål. De olika pärlorna symboliserar eller betyder olika saker men många gånger kommer jag bara till första pärlan, det känns bra att bara känna den mellan fingrarna. Det har hänt flera gånger att jag somnat med den i handen...

Jag har tänkt att lite då och då skriva något inlägg om vad man kan ha frälsarkransen till och hur jag använder den. Kommentera gärna och berätta om du använder den eller något annat föremål för att känna trygghet...

Konsten att leva innerligt

Varje sommar försöker jag lyssna på så många sommarpratare som möjligt och det ser ut att bli fler och fler för varje år. Den 12 augusti 2010 var det  prästen Ted Harris som var sommarvärd. Jag hade inte hört talas om honom tidigare men tyckte att det han sa var så intressant så att jag på en gång beställde boken om Søren Kierkegaard som han skrivit tillsammans med Ann Lagerström. Ted har tydligen skrivit flera böcker om Kirkegaard men det här är en lite mer lättsmält bok för oss vanliga människor. Jag har läst boken under en längre tid (det känns bäst att inte sträckläsa den utan ta en liten bit i taget) och vill verkligen rekommendera den.
Boken handlar bland annat om vikten av att komma fram till vad vi själva vill och att vi själva måste ta ansvar för våra liv.
Ted skriver själv att det är tre centrala teser i Kirkegaards filosofi som har inspirerat honom:

• Du har en förmåga att välja. Det är du själv som bestämmer hur du skall förhålla dig till livet. Du är ansvarig för ditt förhållningssätt.
• Du kan utveckla en positiv livshållning. Du kan fylla ditt liv med omtanke och omsorg, öppenhet och tillit, respekt och tolerans.
• Du kan låta Guds närvaro och kärlek inspirerar dig. Du kan leva i enlighet med den gudomliga (kosmiska) ordningen.

Om du tycker att det låter intressant så är det här kanske en bok för dig

The Reader

Jag tycker personligen inte att det finns så många bra filmer om förintelsen, eller jag kanske ska säga att jag inte känner till så många...
Och då menar jag inte filmer som visar vad som hände och hur hemskt det var för judarna utan filmer som försöker spegla människor bakom förintelsen och allra helst bland förövarna.
Det är viktigt med filmer som försöker dokumentera vad som hände under kriget så att det inte faller i glömska men det är också viktigt med filmer som försöker sätta sig in i mekanismerna bakom förintelsen. Hur kunde det ske? Hur kom det sig att vanliga tyskar blev mördare och kunde medverka till det hemska som hände?

Jag har tidigare skrivit om boken De välvilliga som försöker ge en bild av en SS-officer och det här är en liknande historia. Går det att se på en människa vad den har varit med om. Kan man bli förälskad i en person som har utfört hemska handlingar? Vad säger det om mig själv om jag faller för en person vars värderingar jag egentligen föraktar?

Det här är en film som försöker problematisera synen på förövaren men den frågar sig också hur långt man är beredd att gå för att dölja sanningen...

(Här är ett tips på en annan bra film om judeförföljelsen: Ön i fågelgatan. Jag har visat den på mellanstadiet flera gånger, jag kanske måste skriva ett eget inlägg om den senare...)

Fysik per vers

Det här är en mycket udda bok som jag stötte på första gången medan jag läste till lärare. Jag är gymnasielärare i matematik och historia vilket innebär att jag har tillbringat mycket tid både på den naturvetenskapliga och humanistiska delen av universitetet. Det är en intressant blandning och jag upptäckte snabbt att de båda lägren hade många fördomar gentemot varandra.

Det berättas om Darwin att han ansåg sig ha skadat sitt intellekt med en alldeles för ensidig kost på det litterära planet. För oss som ofta läser böcker av en viss sort är den här boken ett guldkorn. Det är något så ovanligt som fysik i versform, blankvers för att vara mer exakt. Det är helt klart en bok för både humanister och naturvetare och man kan bara hoppas att den kan bidra till att föra de båda grupperna närmare varandra. Här följer några rader ur prologen:

Fysik det är ett ord från grekiskan.

Natur betyder det helt rätt och slätt.
Numera står det för en vetenskap,
ett västerländskt filosoferande,
som under 400 år har haft
en ambition att skapa mening i
det våra sinnen vill förtälja oss.
Men skapa mening gör vi var och en
på egna villkor. Lära sig fysik
är därför, om det skall bli meningsfullt,
en akt som kräver mycken reflexion
på samma sätt som läsningen av vers.
Jag hoppas därför att jag lockar Dig,
min läsare, till dubbel tankemöda.

Hachiko - En vän för livet

Många som känner mig vet nog att jag inte har några planer på att skaffa husdjur. Jag tycker det är nog med tre barn...

Man har ju läst att hunden är människans bäste vän men jag har nog aldrig tagit det riktigt på allvar. Jag har dessutom lite svårt för djurfilmer, tycker att de ofta känns rätt krystade.

Döm om min förvåning när jag finner mig själv snyftande till en "hundfilm". 

Anledningen till att jag överhuvudtaget ville se filmen är att den är gjord av Lasse Hallström och att den bygger på en berättelse från Japan. Jag är inte heller något stort fan av Richard Gere (även om jag faktiskt tycker om Primal Fear och Shall We Dance?).

Men Hatchiko - En vän för livet är faktiskt en riktigt sevärd film. Filmen bygger på en sann historia om hunden Hachiko som dyker upp från ingenstans och utvecklar ett starkt band till professorn Parker Wilson, spelad av Richard Gere. Jag ska inte avslöja något mer om själva handlingen men det är inte Richard Gere som spelar huvudrollen...

En liten stund under filmen satt jag till och med och övervägde om man kanske rent av borde skaffa hund någon gång...

De välvilliga

Finns det en potentiell mördare i oss alla? Hur skulle vi ha agerat om vi levde i Tyskland på trettiotalet? Är det bara omständigheterna som gör att vi agerar som vi gör?

Jag har alltid tyckt att det är mycket intressantare att se förintelsen ur förövarnas perspektiv än ur offrens. Att offren hade det förskräckligt och att de blev fruktansvärt illa behandlade är ju uppenbart men hur ser de mekanismer ut som får vanliga människor att bli förövare. Det är ju knappast så att tyskarna är ett särskilt ont släkte som är mer benägna att utföra onda handlingar. Jag utgår från att jag skulle ha betett mig ungefär likadant i den situationen som rådde. Ondskan, eller benägenheten att utföra onda handlingar ligger och lurar i oss alla. 

Boken är skriven som en självbiografi där den gamle SS-officeren Max Aue ser tillbaka på krigsåren i Hitlers armé. I en neutral och redogörande ton, utan tecken på ånger eller självförebråelser, berättar han sin historia. Max Aue är en mycket bildad, beläst och kultiverad person. Han älskar musik, litteratur och arkitektur. Samtidigt är han en kallblodig barbar som bland annat jobbar med att effektivisera koncentrationslägen. Hur går det ihop? Kan en människa vara både en kulturvarelse och en kallblodig mördare på samma gång? Och innebär det att vem som helst av oss skulle kunna bli som han?

Jag tycker att boken bitvis var rätt seg och i ärlighetens namn så läste jag vissa delar väldigt översiktligt men den gav mig mycket att tänka på och det är bra att någon vågar skildra förintelsen ur en förövares perspektiv.

Boken gavs ut i Frankrike hösten 2006 och blev en litterär sensation. Trots bokens tunga ämne och gigantiska omfång såldes den på kort tid i hundratusentals exemplar och tilldelades de två mest prestigefyllda litterära priserna i landet. Den översattes till svenska 2008. 

Kronjuvelerna

För ett tag sedan läste jag en recension av filmen Kronjuvelerna eller om det kanske var en intervju med någon av personerna bakom filmen. När personen fick frågan vad filmen handlade om så hade hon väldigt svårt att svara. Nu förstår jag varför. Det här är en film som är väldigt svår att beskriva eller kategorisera. Lovefilm kategoriserar den som Drama, Romantik och Svenskt. Den är absolut både tankeväckande, spännande och rolig. Det är nog en film som man antingen tar till sitt hjärta eller inte ens orkar sig igenom. Jag tog den absolut till mitt hjärta och rekommenderar den gärna. Men det är nog bra om man ser den lite som en saga och inte funderar så mycket på om den känns realistisk eller inte. Ella Lemhagen som har regisserat filmen har tidigare bland annat gjort Patrik 1,5 - också det en mycket sevärd film. Det ska bli spännande att se vad som kommer härnäst...
Det ända jag känner mig lite osäker på när jag sett färdigt filmen är vart kronjuvelerna tog vägen... Någon som såg några spår av dem?

En dag av David Nicholls

För många år sen följde jag en TV-serie som hette Cold Feet. En mysig serie om relationer och dylikt. Nu har en av författarna till serien skrivit en bok i samma anda. (Jag blir faktiskt lite sugen på att försöka få tag i några gamla avsnitt av serien för att återuppliva gamla minnen.)
Boken spänner över 20 år av två personers liv men man får bara veta vad som händer den 15 juli varje år. Ibland lämnas man mitt i ett intressant skeende och får inte veta vad som hände nästa dag. Huvudpersonerna Emma och Dexter vandrar in och ut ur olika relationer och den stora frågan är: Ska det någonsin bli de två, eller?
En styrka i boken är att författaren inte drar sig för att även beskriva jobbiga händelser och mindre smickrande sidor hos huvudpersonerna. Boken har även blivit film med Anne Hathaway och Jim Sturgess i huvudrollerna, den har jag dock inte hunnit med att se än.