De senaste månaderna är det en tanke som har bitit sig fast alltmer hos mig - Det är viktigt att känna att man själv har initiativet i sitt liv.
Naturligtvis kan man inte bestämma allt i sitt liv, saker händer även om man inte vill det. Carl-Johan Vallgren skriver på ett ställe i sin bok Kunzelmann & Kunzelmann:
Ingen människa är så ensam att hon fritt kan bestämma över sitt liv. Det händer hela tiden saker man inte har kontroll över."Alla är vi en del av sammanhang som vi inte till fullo kan bestämma över.
Men jag tror ändå att det är viktigt att känna att man har initiativet i sitt eget liv, att inte släppa eller delegera bort det. Annars är det lätt hänt att man till slut bara betraktar sig som ett offer för omständigheterna.
Om man inte tar initiativet måste man istället bli en hejare på nödlösningar. Jag behöver hitta modet och tryggheten i mig själv så att jag vågar ta initiativet själv istället. Det är en del av att vara människa.
Känner du att du har initiativet i ditt liv, eller är det ens något man ska sträva efter?
Ok.
SvaraRaderaJag undrar vad det är du egentligen säger/vill ha sagt - handlar det om att uppleva att man har initiativet trots att man inte har det?
Eller handlar det här om en tilltro till jaget såsom kapabelt att sätta sig över det formativa i de omgivande kontexterna?
Jag eftersöker en precisering!
I hur stor utsträckning en produkt, ett offer för omständigheterna?
Allt gott.
Natanael
Ja du Natanael, jag tror att det är viktigt att sträva efter en känsla av att man kan påverka sitt liv. Det är möjligt att det mesta är förutbestämt på något sätt, programmerat i våra gener, och att vi egentligen inte skulle kunna välja annorlunda än vi gör. Men jag vill absolut klamra mig fast vid övertygelsen att vi kan påverka även om jag inser att det finns en hel del som talar mot...Så visst, om man drar det till sin spets skulle man kunna säga att det handlar om att uppleva att man har initiativet trots att man inte har det.
SvaraRaderaSedan handlar det om att kontinuerligt sträva efter att göra saker som kräver lite extra ansträngning, eller att i alla fall försöka hitta till ett sådant engagemang. Jag har ibland haft lätt att bara låta tiden gå utan att fundera så mycket på vad jag egentligen skulle vilja göra. Jag tänker att det även krävs ett visst mod att våga pröva på det man vill, det kan ju hända att man misslyckas. Ibland är det lättare att låta bli, men i längden tror jag att det är förödande...
Hur tänker du?