Lördagstankar I

Jag har skrivit någorlunda regelbundet på den här bloggen i ett år nu (regelbundet är ju i och för sig ett rätt så tänjbart begrepp...) och jag har märkt att jag för det mesta mår gott av att försöka uttrycka vad jag tycker och tänker. Jag brukar hävda att det är först när man hör sig själv prata som man vet vad man tänker...
För att sporra mig själv har jag nu bestämt mig för att skriva något varje lördag med den fyndiga rubriken Lördagstankar. Det borde resultera i att det i alla fall blir ett inlägg i veckan på den här bloggen...

I ett tidigare inlägg har jag skrivit om Gardells nya bok - Torka aldrig tårar utan handskar. På sidan 179 skriver han: Genom att begränsa sin kontext uppstår normalitet. Med andra ord - om man omger sig med människor med samma värderingar, åsikter och smak som man själv har så framstår det man själv tycker som väldigt normalt. Vill man känna sig normal så gäller det att hitta ett sammanhang med likasinnade.

Problemet är att våra snäva sammanhang lätt blir små ankdammar där vi simmar runt utan att behöva ifrågasätta det vi tror och tänker. Det är tryggt men ingenting jag vill nöja mig med. Det finns ju en hel värld utanför dammen som väntar på att bli upptäckt. Det måste gå att allteftersom vidga sin syn på vad som är normalt, eller?  (Om det nu överhuvudtaget finns något som kan kallas normalt...)