Till mig själv

Jag var till Lidbergsstugan i morse och bestämde mig för att skriva ett inlägg till mig själv (du får naturligtvis också läsa) som jag kan läsa i sommar när det är varmt och kvalmigt...

Det är -10 och en hel del snö. Först 15 min på spark (det var inte så enkelt att ta ett kort på mig själv när jag sparkade men man kan se sparken längst ner till höger på bilden). Man skulle naturligtvis kunna ta bilen men det känns lite fuskigt. Spark är ett väldigt trevligt fortskaffningsmedel men fungerar inte så bra där man sandar vägarna.




Nu går det inte att sparka längre, så nu får man använda apostlahästarna istället. Jag har ingen skoter men jag är väldigt glad att andra har det för det blir väldigt bra skoterspår som man kan gå på. Nu följer en 15 minuters promenad på det som sommartid är en väg för bilar men nu har förvandlats till en skoterled.




Nu lämnar vi vägen och ger oss in i skogen, det börjar också luta uppåt och efter ett tag blir det lite småjobbigt, framför allt om det är lössnö. Men idag var det hårda skoterspår så det var inga problem.

Jag måste bara påpeka att bilderna inte på något vis lyckas visa hur vackert det är i verkligheten. Och det är inte jag som har böjt ner trädet så att det blivit en portal :) Det har snön sett till.

Efter 20 minuters promenad uppför skoterleden skymtar jag stugan, den ligger helt inbäddad i snön med frostiga rutor. Det är kallt där inne men när man väl eldat en stund i kaminen blir det lite varmare.
Så nu blir det frukost och nygjort kaffe.

Efter ett par timmar är det dags att bege sig ner igen, det går betydligt fortare ner kan jag försäkra. För mig är det här ett fantastiskt sätt att börja dagen på. Det tar en stund att ta sig dit men det är en viktig del av upplevelsen, man hinner bli lite hungrig och ordentligt kaffesugen.
Tystnaden och känslan av att vara alldeles ensam och en bit bort från "civilisationen" skapar distans, perspektiv och är en lisa för själen.