lördag 15 september 2012

Pay it Forward


Det här är en film som har några år på nacken, tolv för att vara mer exakt. Frågorna som den ställer är däremot tidlösa - går det att förändra världen till det bättre? Kan man få människor att hjälpa andra eller är det bara naivt att gå omkring och tro det?
I den här filmen är det många som försöker sig på att förbättra världen; ibland lyckas det och ibland faller försöken platt till marken. Att verkligen försöka hjälpa någon på ett sätt som kostar på är inte så enkelt, det är inget man gör med en axelryckning. Men när man lyckas kan det få de mest fantastiska konsekvenser. Jag tycker att huvudpersonerna i filmen lyckas gestalta frustrationen man känner när man inte lyckas på ett bra och trovärdigt sätt.
Det är en känsloladdad film och jag kommer på mig själv med att fälla lite tårar mer än en gång. Sedan tycker jag kanske att man kunde kapa bort de sista minuterna på filmen, det blir lite väl mycket när hela USA kommer för att hylla hjälten.
Ska man kunna göra något bra, hjälpa någon, så måste man sätta sig över sin egen rädsla och bekvämlighet. Det ingår på något sätt att det måste kosta något för en själv.

2 kommentarer:

  1. Jag är fullständigt övertygad att det går att förändra världen till nåt bättre, i värsta fall är det är bara att definera om målet "bättre" :-)
    "Kan man få människor att hjälpa andra?"
    Jag tror mer på devisen "sköt dig själv och skit i andra", vilket jag väljer att tolka som "sköt dig själv och skit i vad andra tycker/tänker/gör"
    För att jag ska kunna "sköta mig själv" ingår att jag måste hjälpa andra, jag mår dåligt annars.
    Bara för att jag hjälper andra så vill jag inte tvinga på andra att de ska hjälpa andra, de ska få leva som de vill.
    Om jag lever på ett bra sätt så blir andra människor kanske inspirerade av mitt håll/liv och hakar på.
    En av de fina sakerna med Stockholm är att behovet av hjälp är större här så man kan hjälpa mer.

    SvaraRadera
  2. Bra skrivet Björn :) Jag tror också på att försöka vara ett föredöme på samma sätt som jag inspireras av hur andra lever.

    SvaraRadera