tisdag 26 februari 2013

Ett sötare blod

Sedan flera år tillbaka äter jag enligt LCHF och trivs väldigt bra med det. Min tanke har varit att blogga lite om det också men det har bara blivit ett kostinlägg än så länge...

Jag läser regelbundet några bloggar om LCHF; bland annat Kostdoktorn och Ett sötare blod. Tyvärr har jag inte hunnit läsa boken Ett sötare blod än (bara det första kapitlet som finns här) men idag lyssnade jag på ett antal korta radiointervjuer med författaren. Där beskriver hon nackdelarna med att äta mycket socker och vilka sjukdomar som eventuellt kan kopplas till ett stort socker- och kolhydratintag. Det är 10 korta avsnitt på sammanlagt ca 40 min så man kan ta lite i taget.

Jag ser verkligen fram emot att läsa boken och får väl skriva lite om den här sen....

(Här är ett klipp med en tv-intervju med författaren)

torsdag 21 februari 2013

Normalitet

I ett tidigare inlägg skrev jag om att vi alla lever i vår egen subkultur; ett sammanhang som för oss själva känns självklart men som ibland är svårförståeligt för den som ser på det utifrån. Det finns ingen gräns för hur konstig och märklig en subkultur kan verka när man betraktar den utifrån och det finns många berättelser om hur människor som lämnat en subkultur själva är förvånade över hur de kunde tillhöra den när de får lite distans till det hela.

Jag tänker ofta på vad Gardell skriver i första boken i sin triologi "Torka aldrig tårar utan handskar";
Genom att begränsa sin kontext uppstår normalitet.
Det är väl egentligen det vi försöker göra hela tiden, vi vill gärna känna oss normala och omedvetet tar vi ofta till oss sådant som stryker under och bekräftar det vi redan bestämt oss för att tro, eller tycka. För mig ligger utmaningen i att försöka lyssna på de som har en helt annan syn på livet, att göra vad jag kan för att vidga min kontext. Jag kan inte säga att jag lyckas speciellt bra men det är mitt mål i alla fall.

Det är en fascinerande upplevelse att försöka närma sig en annan uppfattning och efter ett tag inse att det faktiskt finns bra argument även för den. Sen gäller det nog att vidga sina horisonter i lagom takt...

söndag 17 februari 2013

Till mig själv

Jag var till Lidbergsstugan i morse och bestämde mig för att skriva ett inlägg till mig själv (du får naturligtvis också läsa) som jag kan läsa i sommar när det är varmt och kvalmigt...

Det är -10 och en hel del snö. Först 15 min på spark (det var inte så enkelt att ta ett kort på mig själv när jag sparkade men man kan se sparken längst ner till höger på bilden). Man skulle naturligtvis kunna ta bilen men det känns lite fuskigt. Spark är ett väldigt trevligt fortskaffningsmedel men fungerar inte så bra där man sandar vägarna.




Nu går det inte att sparka längre, så nu får man använda apostlahästarna istället. Jag har ingen skoter men jag är väldigt glad att andra har det för det blir väldigt bra skoterspår som man kan gå på. Nu följer en 15 minuters promenad på det som sommartid är en väg för bilar men nu har förvandlats till en skoterled.




Nu lämnar vi vägen och ger oss in i skogen, det börjar också luta uppåt och efter ett tag blir det lite småjobbigt, framför allt om det är lössnö. Men idag var det hårda skoterspår så det var inga problem.






Jag måste bara påpeka att bilderna inte på något vis lyckas visa hur vackert det är i verkligheten. Och det är inte jag som har böjt ner trädet så att det blivit en portal :) Det har snön sett till.




Efter 20 minuters promenad uppför skoterleden skymtar jag stugan, den ligger helt inbäddad i snön med frostiga rutor. Det är kallt där inne men när man väl eldat en stund i kaminen blir det lite varmare.
Så nu blir det frukost och nygjort kaffe.




Efter ett par timmar är det dags att bege sig ner igen, det går betydligt fortare ner kan jag försäkra. För mig är det här ett fantastiskt sätt att börja dagen på. Det tar en stund att ta sig dit men det är en viktig del av upplevelsen, man hinner bli lite hungrig och ordentligt kaffesugen.
Tystnaden och känslan av att vara alldeles ensam och en bit bort från "civilisationen" skapar distans, perspektiv och är en lisa för själen.

onsdag 13 februari 2013

Take Shelter

Det är fascinerande hur vi människor kan "fastna" i en uppfattning, vara helt övertygade, även om de flesta runt omkring oss menar att vi har fel. Vi har en förmåga att skapa vår egen verklighet och hålla fast vid den även om det utifrån sett verkar helt befängt.
Den här filmen handlar om en man som är övertygad om att något fruktansvärt ska hända och mer och mer av hans tid och energi går åt till att förbereda sig för den stora katastrofen. Överallt ser han tecken på att den närmar sig. Han blir desperat och satsar allt på att skydda sin familj...

Alla lever vi i subkulturer, vi omger oss med människor som tycker ungefär likadant, som har samma värderingar och prioriterar på samma sätt som vi själva. Det skapar trygghet, en känsla av samhörighet och kanske får det oss att känna oss lite bättre än de andra.

Men det finns också en poäng med att försöka betrakta sig själv utifrån, försöka se på den subkultur man tillhör med andras ögon. Det är nyttigt att försöka problematisera sina egna åsikter och se vad de egentligen står för, hur bra är mina argument egentligen?

Huvudpersonen, Curtis, framstår kanske som extrem men vem vet, det kanske är han som har rätt trots allt, även om ingen håller med honom....

söndag 10 februari 2013

Två flugor i en smäll

Idag har jag bestämt mig för att försöka återuppta bloggandet och löpningen. Det är två saker som ger mig "positiv energi" och får mig att må bättre.
Det är märkligt hur irrationella vi människor kan vara, vi vet vad som är bra för oss men ändå låter vi bli. Vi skjuter det på framtiden trots att vi vet att vi skulle må bättre om vi tog tag i det.

Ni som känner mig vet att jag har sprungit till och från under många år, ibland sporadiskt och ibland mer envetet. Det finns många orsaker till att jag springer;
  • Jag får vara själv med mina tankar, det är som att tankarna bearbetas både medvetet och omedvetet under löpningen.
  • Jag mår fysiskt bättre.
  • En känsla av kontroll över kroppen - det känns bra att veta att man när man vill skulle kunna ge sig ut och springa en timme utan att det vore något problem.
  • Kicken det ger när man märker att man kan springa längre och längre.

Men det är inget av detta som är huvudanledningen till att jag bestämt mig för att börja igen (jag har inte sprungit sen i september). Det handlar istället om att jag vet att jag mår psykiskt bättre om jag får röra på mig. Regelbunden fysisk aktivitet leder till minskade problem med exempelvis ångest, depression och sömnsvårigheter.


Jag har också märkt att jag mår bra av att skriva ner mina tankar och funderingar. Man kan ju fråga sig vad det finns för vits med att göra det offentligt så att hela världen kan läsa? För mig handlar det om två saker:

  • Genom att blogga om det måste jag tydliggöra för mig själv vad jag står för och vad jag egentligen menar. Det är nyttigt att försöka synliggöra för sig själv vad man egentligen har för åsikter om saker och ting. Förhoppningsvis får man lite mothugg då och då som gör att man blir tvungen att tänka till.
  • Men om jag ska vara ärlig så handlar det också om att jag tror att det jag skriver kan betyda något för någon som läser det. För mig har det skrivna ordet alltid varit en inspirationskälla; böcker, tidningar, artiklar och bloggar får mig att tänka till och även omvärdera ibland. I filmen "Shadowlands", med Anthony Hopkins i huvudrollen som författaren C.S. Lewis, säger någon: "Vi läser för att förstå att vi inte är ensamma". Om nu jag kan bli inspirerad av att läsa det andra har skrivit så kanske det jag skriver kan få betyda något för någon också. Det kanske låter väl pretentiöst men det kan jag leva med.

Wish me good luck