Lördagstankar VI

En artist som jag har lyssnat väldigt mycket på i väldigt många år är Billy Joel. Jag har tidigare skrivit om en av hans låtar; James. Han har även skrivit låten Summer, Highland Falls som Tomas Andersson Wij har översatt och Helena Sjöholm sjunger på skivan Euforia: Helen Sjöholm sjunger Billy Joel. (En väldigt bra skiva för övrigt).
På svenska har låten fått titeln Euforia. Den handlar bland annat om rummet mellan missmod och euforia.

Enligt wiktionary är eufori är ett tillstånd av glädje och upprymdhet och missmod vet vi nog alla vad det är...

Jag har lyssnat väldigt mycket på hela skivan, framför allt när jag varit lite missmodig och känt mig allmänt nere. Frågan är om det här rummet mellan missmod och euforia är något man ska sträva efter eller inte. Mår vi bäst av att livet är lite lagom bra hela tiden eller som en evig berg- och dalbana, alltså väldigt mycket upp och ner.

Jag känner att jag ofta har levt någonstans mitt emellan och inte riktigt vågat ta ut svängarna ordentligt och i längden blir det rätt så tråkigt. Men det krävs mod att våga satsa så att man kommer upp på höjderna och risken är att man hamnar i en ordentlig utförsbacke ibland...

Lördagstankar V

Vi har ett träd på baksidan av vårt hus, en hägg för att vara mer exakt. Med tiden har jag blivit mer och mer fäst vid det här trädet. Vissa år har medlemmar i familjen krävt att det ska tas bort - närmare bestämt de år då det invaderats av häggspinnmal. Som tur är har det inte varit någon större invasion de senaste åren...
Många skulle nog säga att häggen är vackrast under de få veckor som den blommar, och luktar som mest. Och visst, den är vacker då också, men jag tycker nog bäst om den på hösten och framförallt vintern när snön har kommit. Jag har länge tänkt att jag skulle vilja ha någon sorts belysning på den, det är ju en rätt stor del av dygnet som är mörkt under vintern här uppe i norra Sverige. Förra hösten kom jag äntligen till skott, eller egentligen var det resten av familjen som kom till skott - jag fick belysningen i farsdagspresent.

Nu är hösten här igen och förra veckan satte jag upp strålkastaren. Bilden blev inte så jättebra, en Iphone är inte i första hand gjord med tanke på att ta snygga bilder i mörker, men den förmedlar ändå känslan rätt bra. Snart kommer snön och lägger sig på grenarna och gör det hela ännu vackrare.

Det är fascinerande att se hur trädet förändras med årstiderna men alltid är vackert för sin tid. (Man kan nog egentligen inte använda uttrycket på det sättet...)

Lördagstankar IV

Det blev lördagstankar på söndagen den här gången också...
Igår morse tog jag en promenad till en liten stuga som ligger på en höjd några kilometer hemifrån. Det var regn i luften och jag blev lite våt på vägen upp. Väl framme gick jag in och tände en brasa i kaminen, satte mig på mitt liggunderlag och lyssnade på tystnaden - det ända som hördes var knastret från kaminen och lite regndroppar mot plåttaket. Det var lite kallt till att börja med men blev varmare allteftersom tiden gick och jag fyllde på med ved...
Efter en stund åt jag frukost - skramlade ägg med bacon, sedan kaffe med hembakad brownie och vispgrädde.



Jag kan nog inte komma på något bättre sätt att starta en lördag på. På något sätt är det som att de kilometrar jag går, skillnaden mellan att sitta i stugan och att sitta hemma, avskildheten, tystnaden och elden som sprakar i kaminen skapar något sorts lugn men även distans och perspektiv på livet. Jag låter tiden gå, dricker lite kaffe, går ut en sväng, läser några sidor i en bra bok, hugger lite mer ved och dricker mer kaffe. Nu måste jag bara fixa en stekpanna så att jag kan steka bacon och ägg på kaminen nästa gång.

Lördagstankar III

Den här veckan blir det lördagstankar på söndagen istället :)
Jag har i ett tidigare inlägg skrivit om att det ibland kan bli lite för mycket av optimerande i livet. Ibland måste man kunna göra saker utan att ägna en massa tid åt att fundera på om det är det optimala sättet man gör det på. Helt enkelt bara göra det man känner för....

Jag har ibland väldigt svårt att göra saker i ett lagom tempo, framför allt om det handlar om att göra något praktiskt, jag skyndar mig alldeles för mycket. Det kanske inte låter som något stort problem men i längden känner jag att jag ofta pressar mig själv onödigt mycket. Och framför allt borde jag kanske fundera på vad jag har för motiv till att skynda på.

Tyvärr måste jag nog erkänna att det för mig ofta (om än omedvetet) handlar om att visa för andra hur snabb och effektiv jag är, och det är inget jag är speciellt stolt över. Jag håller på att försöka lära mig själv att det är OK att inte vara snabbast jämt. Good enough är ett uttryck jag ofta tänker på. Häromdagen staplade vi ved och jag bestämde mig för att försöka ta det lugnt; inte skynda mig utan gå lagom fort och ta lagom stora lass. Det är skönt när man märker att man jobbar i ett lagom tempo utan att stressa...

Adam Resurrected

Jag har flera gånger skrivit om filmer, och böcker som har med förintelsen att göra. Här kommer en film till.
Det är intressant att läsa om och fundera kring hur människor kan hantera riktigt svåra och traumatiska upplevelser. I fallet med förintelsen så handlar det både om offren och förövarna. På något sätt måste vi bearbeta och fortsätta och leva med de upplevelser vi har.
Den här filmen handlar om clownen Adam som hamnar i koncentrationsläger och sedan på olika sätt försöker hantera sina fruktansvärda upplevelser. En recensent sammanfattar med att: "I en vrickad värld är galenskap ett måste för att överleva." Det är en träffande beskrivning. För alla som är sugna på ett drama öppet för tolkningar är den här filmen ett bra val. Jag både grät och skrattade när jag såg den.